Jag tror inte jag kommer skriva så mycket mer här på bloggen. Dramat är liksom över. Love är hemma och mår bra och det betyder allt. Eddie kom inte hem med oss och kommer för alltid vara saknad. Kanske lägger jag ut nån bild på Love nångång då och då bara för att jag är så stolt över honom.

Tvillingtransfusionsyndrom är ett hemskt tillstånd och kan få många olika utgångar. Om någon i samma situation någon gång hittar hit så skicka gärna ett medelande. Jag saknade stöd och info när vi råkade ut för detta.

Avslutar med bild på min överlevare.

Den 20:e mars fick vi reda på att det låg två i min mage. Det glömmer jag aldrig. De föddes den 25:e juli. Så kort tid och hur den förändrat allt.

På fyra månader har vi gått från att chockat inse att vi väntade två barn och undrat hur i det ska kunna funka, till att inget hellre önska än att få ha våra två hos oss. Vi har gått från chock till glädje till oro till kaos till lika delad sorg och glädje. Vi har fått hålla våra två barn. Vi har förlorat ett barn och tagit farväl för alltid. Känt tacksamheten över att få behålla hans bror. Vi har gått från att aldrig haft en tanke på att vilja ha tvillingar, till att inte kunna släppa tanken på hur det skulle ha varit. Om du fått stanna kvar.

Och Love. Min fina. Om inte du hade fått vara kvar du heller, jag kan inte ens tänka tanken.

Stora steg i prematurkarriären igen:
1) Love väger 2 kg!
2) Vi fick gå en kort promenad med Love i vagnen för första gången. Alltså utomhus. I den riktiga världen. Alltså tillsammans.!!
3) Vi får åka hem på onsdag med hemsjukvård.

Fantastisk dag för oss och vår lille pojk. Se bilder nedan för bättre förståelse:

Sedan barnen föddes. Love är kvar hos oss och han växer på. Han är nog snart uppe i 2 kg och förhoppningsvis får vi åka hem nästa vecka med hemvård. Då är han i v 34+0 på onsdag, men har varit hos oss i nästan fem veckor.

Han har ju lite problem med sitt hjärta pga TTS:en. Hjärtat är förstorat och ductus har inte slutit sig än. Så är det för många för tidigt födda barn och det kan sluta sig själv. Men senaste ultraljudet på hjärtat visade att det var större än de trodde. Men de opererar inte föränn det ger Love besvär. Vad för besvär är lite diffust.. Läkarna säger att vi ska vara uppmärksamma på om han är tröttare än vanligt. Men han sover ju nästan hela tiden.

På måndag tar de nya tester och beroende på det tar de beslut om vi får åka hem eller inte.

Finaste i mitt liv.

Hurra vilken stor dag! Love avancerade i prematurkarriären och får idag bära kläder för första gången. Storlek 38 var visst lite att växa i:)

Det händer inte så mycket i vår värld. Love växer lite. Väger 1,6 kg nu. Han börjar titta lite mer och låta lite mer. Han är i princip friskförklarad från TTS-tillståndet i magen. Det enda är att hans hjärta är större och har mer muskler än "ett vanligt" hjärta, eftersom hans hjärta pumpade både sitt eget och Eddies blod när de låg i magen. Han får ibland riktigt hög puls. Men läkarna har koll på honom.

I tisdags hade vi minnescermoni för Eddie. Bara vi fyra i familjen. Love fick inte vara med den här gången.
Det var fint. Livia grät så och det var nästan det som var mest smärtsamt. Hon satt i mitt knä och grät ner mina kläder. Men jag tror hon behövde det.

Han ligger i en minneslund nu vår lilla lilla pojke. Men det är en tröst att ha en liten pojke här hos oss också. Begravningskvinnan sa att något som är så älskat kan aldrig helt försvinna, och älskad var du Eddie. Vilken kraft det finns i kärleken till sina barn, även de som knappt hinner leva.

Här kommer en bild på min Love också, så ni får se hur stor han blivit.

Livia frågade mig idag om Love ska leva och jag sa Ja, Love ska leva. Vi börjar känna oss säkra på det. Vi har flyttat från Iva-salen till eget rum. Vi tar hand om honom själva och han sover sig mest genom dagarna i väntan på att bli tillräckligt stark. Jag tycker att han växer för sakta, men han väger iallafall 1,5 kg nu. Idag är han två veckor gammal.

Han har värmesäng, sond och övervakning av hjärta och andning. Alla hans prematura behov tar mycket tid. Pumpa ut mjölk, sondmata mjölk, hud mot hudkontakt, vända sida, byta blöja. Var tredje timme. Det är bara det att allt det där tar tre timmar. Lätt att bli knäpp här med persiennerna neddragna dygnet runt eftersom de bygger om sjukhuset.

Jag försöker komma ut på en promenad varje dag, men inte alltid jag hinner. Våra stora tjejer kommer iallafall hit varje dag och det hjälper!

Eddie fattas fortfarande. Fast han inte har funnits på 12 dagar. Han låg i min mage i 29 veckor och jag saknar hans sätt att röra sig precis under huden längst ner på vänster sida. Love och hans 8 liter fostervatten tog upp resten av platsen och kändes inte alls. Eftersom det bara var jag och Patrik som hann träffa Eddie kommer nog många glömma att han har funnits. Men han var här. Jag vet att han var här.