Direktlänk till inlägg 14 augusti 2014
Det händer inte så mycket i vår värld. Love växer lite. Väger 1,6 kg nu. Han börjar titta lite mer och låta lite mer. Han är i princip friskförklarad från TTS-tillståndet i magen. Det enda är att hans hjärta är större och har mer muskler än "ett vanligt" hjärta, eftersom hans hjärta pumpade både sitt eget och Eddies blod när de låg i magen. Han får ibland riktigt hög puls. Men läkarna har koll på honom.
I tisdags hade vi minnescermoni för Eddie. Bara vi fyra i familjen. Love fick inte vara med den här gången.
Det var fint. Livia grät så och det var nästan det som var mest smärtsamt. Hon satt i mitt knä och grät ner mina kläder. Men jag tror hon behövde det.
Han ligger i en minneslund nu vår lilla lilla pojke. Men det är en tröst att ha en liten pojke här hos oss också. Begravningskvinnan sa att något som är så älskat kan aldrig helt försvinna, och älskad var du Eddie. Vilken kraft det finns i kärleken till sina barn, även de som knappt hinner leva.
Här kommer en bild på min Love också, så ni får se hur stor han blivit.
Hur kan man leva utan sitt barn? Jag tror inte man kan och ändå gör vi ju det. För dagarna går. Och då har man väl levt. Men vi lever på ett annat sätt. Och vi vill ha dig med i vårt liv så mycket det bara går. Så egentligen lever vi inte utan dig. ...
Imorgon är det nio månader sedan du var hos mig, fina lilla Eddie. Så oerhört saknad är du. Tid har gått och gör traumat kring din död lite suddigare på något sätt, men smärtan i att du inte är här är precis lika stark. Tiden lurar oss lite, skalar ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
16 | 17 |
|||
18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
|||
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 | |||
|