Imorgon är det nio månader sedan du var hos mig, fina lilla Eddie. Så oerhört saknad är du. Tid har gått och gör traumat kring din död lite suddigare på något sätt, men smärtan i att du inte är här är precis lika stark.
Tiden lurar oss lite, skalar av våra minnen av dig och jag minns inte längre din exakta tyngd när jag höll dig, minns säkert inte alla ljud från maskinerna som jobbade för att rädda dig, eller doften i rummet. Jag minns inte ens vilka som var där, sköterskor kom och gick. Men jag minns dig och dina ögon för alltid.

Kanske är sorgen oproptionerligt stor. Vi visste att vad som helst kunde hända, med er båda. Jag sa till de som frågade att vi inte visste om du skulle överleva utanför magen. Men ändå visste jag, att du var stark, att du inte skulle ge dig i första taget. Jag trodde på dig. Vem skulle annars göra det. Att du inte orkade kämpa så länge blev en chock. Det fanns inte i min värld att behöva ta avsked av mitt barn.
Dagen innan du dog hade du också mått så bra, läkarna trodde på dig och vi slappnade av lite. Vi trodde att det fanns ett imorgon. Ett imorgon då vi skulle få se dig växa och utvecklas. Istället tog det bara slut.

Så ni lever vi utan dig men du är alltid med oss ändå. Precis lika älskad som dina syskon. Och jag hoppas du inte saknar oss lika mycket som jag saknar dig, för den tanken är outhärdlig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur kan man leva utan sitt barn? Jag tror inte man kan och ändå gör vi ju det. För dagarna går. Och då har man väl levt. Men vi lever på ett annat sätt. Och vi vill ha dig med i vårt liv så mycket det bara går. Så egentligen lever vi inte utan dig. ...

Efter önskemål om uppdatering här så gör jag ett inlägg. Vet inte om det är så många som tittar in fortfarande. Vårt liv med tre barn och en stor sorg över vårt fjärde rullar på. Det är tufft. Jag har fått utmattningsdepression, " gått in i väggen...

Lite uppdatering: Först vill jag säga att Love mår bra. Snart utskriven från hemvården, väger 2,8 kilo och har blivit av med sonden. Han är att betrakta som en frisk liten pojke och vi är lättade över det, det har inte varit självklart. Han har stora...

Jag tror inte jag kommer skriva så mycket mer här på bloggen. Dramat är liksom över. Love är hemma och mår bra och det betyder allt. Eddie kom inte hem med oss och kommer för alltid vara saknad. Kanske lägger jag ut nån bild på Love nångång då och då...