Har blivit inlagd på sjukhuset idag. Har haft hög puls länge och svårt att andas de senaste dagarna.

Nu har de kollat upp allt med mig tror jag. ska få lite sprutor så jag inte får blodproppar och de har tappat mig på 1,5 liter fostervatten igen. Jag kan andas! Jag kan gå o ligga på rygg, tack sjukvården.

ingreppet gick mkt fortare o var mindre smärtsamt idag också.

Mina barn ska inte födas i juni har varit ett delmål och imorgon är denna månad i misär för vår del slut!

Bebisarna har de kollat idag med och ingen större förändring. Tv 1 har det rätt bra, lite belastat hjärta. Tv 2 har det sämre där han ligger och ser så ynklig ut med navelsträngen som en liten boll brevid sig och inget vatten att sparka runt i. Orkar knappt titta på honom på skärmen ;( 

Nu har jag en blogg. Den får heta kvadruppelmamman ändå fast jag vet inte om det blir så.

Sammanfattningsvis. Patrik och jag vill gärna ha ett tredje barn. Vi fick veta att vi väntande två. Bara det lite av en chock. Men vi vande oss vid tanken och började gilla den. Efter två rätt lätta normala graviditeter började jag lockas av att uppleva det nya i att vänta tvillingar. Att bära och föda två barn. Är ju en förlossningssucker och hade gärna fött barn en gång om året (om jag slapp ta hand om dem:).

Vi fick veta att det var enäggstvillingar. Vi fick veta att det finns många slags enäggstvillingar men våra kallas monochoriotiska, då de har en tunn fosterhinna mellan sig men gemensam moderkaka. Pessimisten i mig läser genast på med alla risker med denna sorts tvilling och finner en : Tvillingtransfusionsyndrom. I 15% av enäggsgraviditeter.

Vi diskuterar faktiskt detta där och då. Vi har två friska barn, ville egentligen bara ha ett till, och detta är en riskgraviditet. Men vi kan ju inte bara ta bort dem. För att det finns en liten risk. Man kan inte välja vilka eller ens hur många, om en s några, barn man ska få.

Jag mår konstant riktigt jävla illa i 2,5 månader och bra i en. Vi går på en del ultrljud och allt ser ok ut. Runt v 20 börjar min mage expandera. Den är hård och spänd. Jag vet att detta är ett tecken på tvillingtransfusionsdynfrom och tycker det är så jobbigt när folk kommenterar min storlek. Det konstateras att jag har för mkt fostervatten i ena fostersäcken, inga andra tecken på TTS, jag blir sjuksriven, inget mer. Jag går på ngt mer ultraljud och då tycks mängden ha minskat. Lite oro är kvar hos mig då jag är stor och har ont i revbenen och svårt att andas- Men tänker att det kanske ska vara så med tvillingar.

I v. 23 finns ingen tvekan om tvillingtransfusionsyndrom. Vår tv 1 har en stor bassäng av vatten medan tv 2 ligger med fosterhinnorna svepta omkring sig utan vatten alls.

Fakta om TTS:

De enäggstvillingar som delar moderkaka har nästan alltid kärlförbindelser mellan sig. Detta betyder ingenting så länge det är en balans mellan fostren, men om denna störs och det sker ett nettoflöde (=flöde åt bara ett håll) av blod från den ena till den andra, uppkommer ett så kallat transfusionssyndrom (TTS). Detta sker hos ca 15% av alla enäggstvillingar med gemensam moderkaka och kan ha dramatiska konsekvenser.

I ca 80% av graviditeter med detta tillstånd dör det ena eller bägge fostren inne i livmodern. Dör det ena fostret är risken dessutom stor att det andra också avlider eller får bestående skador på grund av den gemensamma blodcirkulationen.
Det foster som mottar överskottet kallas i denna situation recipient (mottagare) och det andra donator (givare). Recipienten blir till följd av överskottet av blod övervätskad och försöker därför öka sin urinproduktion. Den har därför en stor urinblåsa och omges av mycket fostervatten. Detta överskott av fostervatten kan leda till vattenavgång och/eller för tidig förlossning. Till slut kan hjärtfunktionen svikta, då volymöverskottet är för stort.

Donatorns problem är att den hela tiden förlorar blodvolym och därför utvecklar blodbrist. På grund av den minskade blodvolymen minskar urinproduktionen och urinblåsans storlek, och fostervattenmängden minskar påtagligt.

Ibland förekommer dessutom storleksskillnad mellan fostren, men det är i sig inget större problem. Problemet sitter i första hand i moderkakan.

Diagnos

Laserbehandling

Den behandlingsform vi erbjuder vid konstaterad TTS är att stänga av kärlförbindelserna med laserstrålning. Ett tunt instrument, fetoskop, förs in i livmodern. Med hjälp av detta identifieras kärlen och koaguleras via en laserstråle. Efter detta töms överskottet av fostervatten ut. Resultaten är gynnsamma. I mer än 50% av fallen överlever bägge fostren, och i mer än 80% klarar sig en tvilling. Till laserns fördel talar dessutom färre hjärnskador bland de överlevande tvillingarna och att risken för för tidig födsel minskar

Så redan nästa dag är jag på huddinge och genomgår denna laseroperation och tappas på 3 liter fostervatten. Jag är vaken under ingreppet. Läkaren är specialist. Båda barnen överlever operationen och jag får åka hem. Jag är då i v 23+5 och det är i senaste laget för denna typ av operation.

Tre dagar senare följs jag upp hemma i linköping. Operationen verkar faktiskt lyckats. Tvilling 1 har mindre fostervatten och Tv 2 mer igen. Flödena i navelsträng ok. Tv 1 är större än Tv 2 men det ser positivt ut.

v 25 + 2: Vi åker in för att jag haft ont i magen under natten. Magen åter hård och spänd. Vår ultraljudsläkare Eric konstaterar att fostervattnet ökat åter igen till nästa samma mängd som innan operationen. Jag får tömmas igen på 1,5 liter fostervatten denna gång. Tv 1 har det ganska bra. Tv 2 mår sämre. Han visar tecken på blodbrist. En tillväxtmätning görs och tv 1 väger 914 g och Tv 2 endast 460g. Läkaren Eric tar upp ämnet med oss att vi kanske bör satsa på att Tv 1 överlver detta i första hand då han är i bäst skick. Det känns ändå skönt att prata om men svårt att ta in att tv2 som jag känner så ofta i magen är så svag och skör. Tv1 ligger på min högra sida och jag känner inte honom så myckt på grund av allt fostervatten.

Jag får också kortisonsprutor x 2 för att öka barnens lungmognad om de skulle komma tidigt.