Den 20:e mars fick vi reda på att det låg två i min mage. Det glömmer jag aldrig. De föddes den 25:e juli. Så kort tid och hur den förändrat allt.

På fyra månader har vi gått från att chockat inse att vi väntade två barn och undrat hur i det ska kunna funka, till att inget hellre önska än att få ha våra två hos oss. Vi har gått från chock till glädje till oro till kaos till lika delad sorg och glädje. Vi har fått hålla våra två barn. Vi har förlorat ett barn och tagit farväl för alltid. Känt tacksamheten över att få behålla hans bror. Vi har gått från att aldrig haft en tanke på att vilja ha tvillingar, till att inte kunna släppa tanken på hur det skulle ha varit. Om du fått stanna kvar.

Och Love. Min fina. Om inte du hade fått vara kvar du heller, jag kan inte ens tänka tanken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur kan man leva utan sitt barn? Jag tror inte man kan och ändå gör vi ju det. För dagarna går. Och då har man väl levt. Men vi lever på ett annat sätt. Och vi vill ha dig med i vårt liv så mycket det bara går. Så egentligen lever vi inte utan dig. ...

Imorgon är det nio månader sedan du var hos mig, fina lilla Eddie. Så oerhört saknad är du. Tid har gått och gör traumat kring din död lite suddigare på något sätt, men smärtan i att du inte är här är precis lika stark. Tiden lurar oss lite, skalar ...

Efter önskemål om uppdatering här så gör jag ett inlägg. Vet inte om det är så många som tittar in fortfarande. Vårt liv med tre barn och en stor sorg över vårt fjärde rullar på. Det är tufft. Jag har fått utmattningsdepression, " gått in i väggen...

Lite uppdatering: Först vill jag säga att Love mår bra. Snart utskriven från hemvården, väger 2,8 kilo och har blivit av med sonden. Han är att betrakta som en frisk liten pojke och vi är lättade över det, det har inte varit självklart. Han har stora...