Lite uppdatering: Först vill jag säga att Love mår bra. Snart utskriven från hemvården, väger 2,8 kilo och har blivit av med sonden. Han är att betrakta som en frisk liten pojke och vi är lättade över det, det har inte varit självklart. Han har stora ögon och lång panna och går nu under namnet Reinfeldt, stackarn.

Sedan vi kom hem har sorgen efter Eddie tagit mer plats. När vi var på neo var vi faktiskt tvugna att vara starka för Love på ett annat sätt. Det var jobbigt att komma hem.

Det har gått 8 veckor men vi glömmer aldrig vårt barn. Det har inte gått över. Vi har 4 barn men bara tre som syns för andra. Vi har två pojkar men en av dem lever inte. Eddie var ett eget litet liv, ett eget litet underbart barn som inte fick leva. Det spelar ingen roll att vi har fler barn eller att vi har hans tvillingbror kvar, vi sörjer Eddie lika mycket ändå. För hans egen skull. För att hans liv inte gick att rädda. För att det var väldigt nära men inte gick. Eddie var ett eget litet barn med en väldigt liten hand, rätt mkt hår, långa fötter och en förvånad och fast blick. Vi har många minnen av honom fast han inte levde så länge.

När människor inte ens kan nämna honom eller beklaga, är som att inte erkänna att han funnits och är vårt barn, och det har gjort mig så ledsen. Jag förstår att det kan vara svårt, men är ändå besviken. Love låg inte ensam i magen och det är inte riktigt som vanligt. Inte bara att gratulera till bebisen som om ingenting.

Lika tacksam och glad när någon frågar,säger eller skriver något, lyssnar. Iallafall första gången man ses. För det är många som hört av sig också, många fina möten.

Vi går upp och ut till dagis och jobb och allt det där för att vi måste orka det. Vi till och med säljer hus och väljer tapeter och träffar kompisar. Och det känns helt ok ibland, oftare och oftare, men vi känner oss inte som vanligt. Har svårt med kallprat, dåliga skämt och sånt, har svårt med ytligheter och att förstå att livet pågår som vanligt efter att vi förlorat och fått våra pojkar.

Vi försöker och det går framåt.. Med lite bakslag, som idag.;)