Livia frågade mig idag om Love ska leva och jag sa Ja, Love ska leva. Vi börjar känna oss säkra på det. Vi har flyttat från Iva-salen till eget rum. Vi tar hand om honom själva och han sover sig mest genom dagarna i väntan på att bli tillräckligt stark. Jag tycker att han växer för sakta, men han väger iallafall 1,5 kg nu. Idag är han två veckor gammal.

Han har värmesäng, sond och övervakning av hjärta och andning. Alla hans prematura behov tar mycket tid. Pumpa ut mjölk, sondmata mjölk, hud mot hudkontakt, vända sida, byta blöja. Var tredje timme. Det är bara det att allt det där tar tre timmar. Lätt att bli knäpp här med persiennerna neddragna dygnet runt eftersom de bygger om sjukhuset.

Jag försöker komma ut på en promenad varje dag, men inte alltid jag hinner. Våra stora tjejer kommer iallafall hit varje dag och det hjälper!

Eddie fattas fortfarande. Fast han inte har funnits på 12 dagar. Han låg i min mage i 29 veckor och jag saknar hans sätt att röra sig precis under huden längst ner på vänster sida. Love och hans 8 liter fostervatten tog upp resten av platsen och kändes inte alls. Eftersom det bara var jag och Patrik som hann träffa Eddie kommer nog många glömma att han har funnits. Men han var här. Jag vet att han var här.

 

Caroline

8 augusti 2014 21:59

Så fin han är!!!

Jag förstår exakt vad du menar med att allt tar sån tid. Vill låg där med, hade också folk som sprang ut och in i ens "sovrum/vardagsrum". Ett rum som skulle funka till allt. Inte ha nått eget. Ni är riktiga kämpar, glöm inte de.

Kram prematurmamman Caroline

http://BamseArMittAndraNamn.bloggplatsen.se

Caroline

8 augusti 2014 22:31

Ja det gör mig också tokig!! Jätteunga o säkert barnlösa tjejer som vill ge råd om hur man byter blöja o lägger på ett täcke. Jag kan i vill bara sköta om honom själv ;)

 

Sara

8 augusti 2014 22:06

Vad fin han är! <3

 

Maria

9 augusti 2014 12:09

Så fin han är ❤

 

Terese

9 augusti 2014 12:12

Vad fin lilla Love är😊. Jag ser fram emot att få träffa honom och er när vår baby väl har kommit ut. Just nu känner jag mig så pass labil så det känns bäst att vänta till efteråt. Men följer er och tänker på er. Grattis till lilla fina Love!

Caroline

9 augusti 2014 20:30

Tack! Ni har en present att hämta här. Vi håller till precis brevid hörseltestet så sväng förbi då!

 

Cecilia

12 augusti 2014 12:27

Världens finaste, Grattis!. Har följt er i bakgrunden och måste bara säga vilka fina ord du skriver om dina barn. Ta hand om dig och håll ut på neo! (har jobbat där och vet att det finns en väg ut ;) Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur kan man leva utan sitt barn? Jag tror inte man kan och ändå gör vi ju det. För dagarna går. Och då har man väl levt. Men vi lever på ett annat sätt. Och vi vill ha dig med i vårt liv så mycket det bara går. Så egentligen lever vi inte utan dig. ...

Imorgon är det nio månader sedan du var hos mig, fina lilla Eddie. Så oerhört saknad är du. Tid har gått och gör traumat kring din död lite suddigare på något sätt, men smärtan i att du inte är här är precis lika stark. Tiden lurar oss lite, skalar ...

Efter önskemål om uppdatering här så gör jag ett inlägg. Vet inte om det är så många som tittar in fortfarande. Vårt liv med tre barn och en stor sorg över vårt fjärde rullar på. Det är tufft. Jag har fått utmattningsdepression, " gått in i väggen...

Lite uppdatering: Först vill jag säga att Love mår bra. Snart utskriven från hemvården, väger 2,8 kilo och har blivit av med sonden. Han är att betrakta som en frisk liten pojke och vi är lättade över det, det har inte varit självklart. Han har stora...