Eddie blev bara knappt 2 dagar gammal. Igår morse väcktes vi av läkaren som sa att läget inte såg bra ut för Eddie. Några timmar senare släppte han taget. Han låg hos oss då. Han hade kämpat hela natten och varit vaken och tittat men när vi kom slappnade han av och blundade.

Lilla fina Eddie. Att du inte finns längre. Allt som du inte fick bli och göra. Du fanns en liten stund hos oss men nu finns du inte mer.
Vi saknar dig.

Igår föddes våra pojkar, Love 1400 g och Eddie ( 740 g) i v 29 + 2.
Själva förlossningen gick bra, kl 16:05 tror jag att Love var ute och tätt följd av lillebror.
Love blev ganska snabbt stabil och har varit det sedan dess. Men Eddie har kämpat för sitt liv sedan han kom ut. Han klarar inte av att syresätta sig trots maximal hjälp och hans cirkulatoriska system har inte kommit igång. Läkaren kom in till oss igår kväll och var osäker på om han skulle klara natten. Vi nöddöpte honom inatt kl 12, han fick ligga på mitt bröst.

Han är grå och så liten. Jag som trodde jag inte knyta an än på ett tag grät. Han var ok stabil när vi lämnade honom för ett par timmars sömn. Neo har inte hört av sig så då borde han vara ok. Än så länge. Vi får se om han klarar det. Om han glr det är det helt ofattbart. Längtar tillbaks till neo så nu måste jag dit.

Det här blir mitt sista inlägg som gravid. Kl 14 har vi fått tid för snitt. Snart får vi träffa er små barn, jag är ledsen att ni inte kunde stanna där inne längre. Men nu får ni lova mig att fortsätta kämpa utanför. Kämpa och överlev!

Uppdaterar när jag kan.

Har just varit på ultraljud. De kommer nog imorgon mina barn. 1:an hade fått ännu mer påverkan på hjärtat. De kommer nog imorgon eller senast söndag. Det kommer nog fast det är aldeles för tidigt. För sånt bryr sig inte sånna här barn om.
Ultraljud imorgon em får avgöra.

Jag blir galen av sjukhus!!! Är så rastlös och det blir ännu värre när patrik är här och sitter och trummar rastlöst på något bord eller så.
Känner mig betydligt mer sjuk/ jättepreggo efter att ha sovit på sjukhusets stålsäng med en jättetunn madrass på. Hallå jag har typ en mage på 15 kg! Den domnar av efter en timme sådär. Känns som om de missat en viktig detalj på den här avdelningen.

Vi har även besökt neo idag och fått ett bra intryck. Sköterskan var duktig och positiv. Vi fick träffa en väldigt liten tjej på 1 kg i respirator. Så väldigt liten och genomdkinlig. Och vår pojke kommer väga mindre än det.

Efter det pratade vi med en barnläkare som inte var fullt så positiv. Han pratade mest om alla risker som kan uppstå och kunde inte garantera något.

Min mage är groteskt stor. Men den innehåller ju också 1,5 bebis och 5-7 liter för mycket vatten. Tittade på bilder från precis i början och var fruktansvärt smärt då! Så premiär för foto i bloggen, gravid v 12 o v 29.

En vecka till har gått ( i extremt långsamt tempo). Det är mkt koller, ultraljud, ctg och fostervattenstappning. Tidigare i veckan såg flödet inte bra ut, sedan blev det något bättre, och nu lite sämre igen. Vissa dagar pratar läkaren som om de ska ta ut dem närsomhelst och andra dagar att vi ska vänta.
Jag är på sjukhus nu och stannar över natten. Idag på fostervattenstappningen fick jag kramp/ sammandragning och blev tvungen att avbryta. Tvilling 1 låg dessutom och sparkade på röret hela tiden.

Det syns så tydligt på ultraljudet nu att 1:an är " stor" och 2:an hälften så stor. 1:an är livlig och har en fin profil och händer och fötter som rör sig. 2:an bara ligger där i sin säck ihopklämd med ryggen mot.

På sätt och vis ska det bli skönt att få ut dem så att de kan behandlas oberoende av varandra, att läkarna inte behöver gissa hur de mår.

Vi väntar på er och hoppas att ni fixar det.

Idag har jag sett min sista sol för ett par månader. Jag ska läggas in på special-bb för att de vill ha extra koll.

Flödet i stora 1:s navelsträng har varit försämrat de två senaste ultraljuden. Läkaren ringde just och sa att jag ska ligga inne fram till förlossning och att det skulle kunna bli den här veckan.

Jag är inte redo!! Jag som inte ens fattar hur barnen ligger i magen och har inte känt så mycket rörelser. 1:an väger runt 1,4 kg o h 2:an bara 700g.
Jag är inte klar. Och jag kan inget om snitt. Inget om prematura barn. Jag har ingen bild av hur barnen kommer se ut, mer än väldigt små och grå med slangar överallt.
Jag vet att det kan gå bra och jag vet att det kan gå dåligt.

Samtidigt så tacksam över att vi bor där vi bor och jag vet att bebisarna kommer få de bästa möjligheterna.

Och mina döttrar kommer jag sakna så att det gör ont. Det är det värsta.

Kommit ganska långt ändå, 28 veckor. Idag tappade de ut 2,2 liter fostervatten. Jag ska göra ctg varannan dag och ultrAljud o tappning varannan. Stora 1 verkar må ok och lilla 2 går iallafall sakta upp i vikt. Men då han ligger med så lite eller inget fostervatten kan han inte öva på att andas, det verkar vara osäkert hur det påverkar honom. Känner mig så mkt lättare när de tappat vatten. Kan faktiskt ta upp saker från golvet idag samtidigt som jag andas!