Idag har jag sett min sista sol för ett par månader. Jag ska läggas in på special-bb för att de vill ha extra koll.

Flödet i stora 1:s navelsträng har varit försämrat de två senaste ultraljuden. Läkaren ringde just och sa att jag ska ligga inne fram till förlossning och att det skulle kunna bli den här veckan.

Jag är inte redo!! Jag som inte ens fattar hur barnen ligger i magen och har inte känt så mycket rörelser. 1:an väger runt 1,4 kg o h 2:an bara 700g.
Jag är inte klar. Och jag kan inget om snitt. Inget om prematura barn. Jag har ingen bild av hur barnen kommer se ut, mer än väldigt små och grå med slangar överallt.
Jag vet att det kan gå bra och jag vet att det kan gå dåligt.

Samtidigt så tacksam över att vi bor där vi bor och jag vet att bebisarna kommer få de bästa möjligheterna.

Och mina döttrar kommer jag sakna så att det gör ont. Det är det värsta.

 

Jessica

21 juli 2014 18:38

Förstår hur du känner! Jag hade en son hemma också :/ det är aldrig lätt, mycket oro och allt är förvirrande. Det är svårt att förstå att de är ens barn som ligger där inne i kuvöserna. Jag hade min moderkaka i framväggg så jag hade knappt känt dem i magen heller.

 

Kerstin S

21 juli 2014 21:28

Å, vad jag tänker på dig/er. Jag önskar och hoppas på det bästa för er.
Lycka till.
Många stora Kramar från Kerstin (din gamla dagmamma)

Caroline

22 juli 2014 19:46

Tack kärran! Vi hoppas och imorgon är det 29+0..

 

Ylva S

21 juli 2014 21:38

Älskade vän. Du behöver inte vara expert, det får de vara. Nu tänker jag på er och hoppas att det hjälper <3 Kram kram och kram!!!

 

Ingrid G

22 juli 2014 15:38

Kom tillbaka efter min semester i går och fick höra av dina rumskompisar om läget. Tänker på dig och önskar all lycka!

Caroline

22 juli 2014 19:44

Tack ingrid! Jobbet känns långt borta nu;) än så länge är bebisarna kvar iaf.

 

Ph

23 juli 2014 17:59

Kramar från Vårbriset! Tänker på er!

Caroline

23 juli 2014 21:48

Välkommen hem! Och tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur kan man leva utan sitt barn? Jag tror inte man kan och ändå gör vi ju det. För dagarna går. Och då har man väl levt. Men vi lever på ett annat sätt. Och vi vill ha dig med i vårt liv så mycket det bara går. Så egentligen lever vi inte utan dig. ...

Imorgon är det nio månader sedan du var hos mig, fina lilla Eddie. Så oerhört saknad är du. Tid har gått och gör traumat kring din död lite suddigare på något sätt, men smärtan i att du inte är här är precis lika stark. Tiden lurar oss lite, skalar ...

Efter önskemål om uppdatering här så gör jag ett inlägg. Vet inte om det är så många som tittar in fortfarande. Vårt liv med tre barn och en stor sorg över vårt fjärde rullar på. Det är tufft. Jag har fått utmattningsdepression, " gått in i väggen...

Lite uppdatering: Först vill jag säga att Love mår bra. Snart utskriven från hemvården, väger 2,8 kilo och har blivit av med sonden. Han är att betrakta som en frisk liten pojke och vi är lättade över det, det har inte varit självklart. Han har stora...