Hur har vi det undrar ni?
Det gör så ont att tänka på Eddie och det känns så fantastiskt att Love finns. Ett jävla mirakel är han!
Han har som det ser ut nu klarat sig ur TTS- helvetessyndromet som tog Eddie ifrån oss, utan större komplikationer!

Läkarna som trodde han skulle vara den sjukare av dem. Jag trodde dem inte.
Under alla ultraljud ( 30-40 st) o rör ner i magen på mig när jag skulle tappas på vatten ( 10 ggr?) har han studsat runt där inne o dragit i röret o kämpat o kämpat.

Ok han ligger i sin kuvös med 100 slangar och läkare o sköterskor runt sig och ser liten, ynklig, röd o knölig ut. Men han finns och lever. Han skriker ilsket när han flyttas på. Vi ska fan få ut dig härifrån !

Om jag får be er om en sak så är det grattis o presenter till Love precis som ni gör när andra får barn. Vi kommer alltid ha sorgen över Eddie med oss men inget gör att vi kan få honom tillbaka. Han levde i 2 dagar men finns med oss en livstid. Vi kan prata om honom också men det får inte överhand över att vi fått Love.

Men Love finns i allra högsta grad o förtjänar sin uppmärksamhet.

Eddie blev bara knappt 2 dagar gammal. Igår morse väcktes vi av läkaren som sa att läget inte såg bra ut för Eddie. Några timmar senare släppte han taget. Han låg hos oss då. Han hade kämpat hela natten och varit vaken och tittat men när vi kom slappnade han av och blundade.

Lilla fina Eddie. Att du inte finns längre. Allt som du inte fick bli och göra. Du fanns en liten stund hos oss men nu finns du inte mer.
Vi saknar dig.

Igår föddes våra pojkar, Love 1400 g och Eddie ( 740 g) i v 29 + 2.
Själva förlossningen gick bra, kl 16:05 tror jag att Love var ute och tätt följd av lillebror.
Love blev ganska snabbt stabil och har varit det sedan dess. Men Eddie har kämpat för sitt liv sedan han kom ut. Han klarar inte av att syresätta sig trots maximal hjälp och hans cirkulatoriska system har inte kommit igång. Läkaren kom in till oss igår kväll och var osäker på om han skulle klara natten. Vi nöddöpte honom inatt kl 12, han fick ligga på mitt bröst.

Han är grå och så liten. Jag som trodde jag inte knyta an än på ett tag grät. Han var ok stabil när vi lämnade honom för ett par timmars sömn. Neo har inte hört av sig så då borde han vara ok. Än så länge. Vi får se om han klarar det. Om han glr det är det helt ofattbart. Längtar tillbaks till neo så nu måste jag dit.

Det här blir mitt sista inlägg som gravid. Kl 14 har vi fått tid för snitt. Snart får vi träffa er små barn, jag är ledsen att ni inte kunde stanna där inne längre. Men nu får ni lova mig att fortsätta kämpa utanför. Kämpa och överlev!

Uppdaterar när jag kan.

Har just varit på ultraljud. De kommer nog imorgon mina barn. 1:an hade fått ännu mer påverkan på hjärtat. De kommer nog imorgon eller senast söndag. Det kommer nog fast det är aldeles för tidigt. För sånt bryr sig inte sånna här barn om.
Ultraljud imorgon em får avgöra.

Jag blir galen av sjukhus!!! Är så rastlös och det blir ännu värre när patrik är här och sitter och trummar rastlöst på något bord eller så.
Känner mig betydligt mer sjuk/ jättepreggo efter att ha sovit på sjukhusets stålsäng med en jättetunn madrass på. Hallå jag har typ en mage på 15 kg! Den domnar av efter en timme sådär. Känns som om de missat en viktig detalj på den här avdelningen.

Vi har även besökt neo idag och fått ett bra intryck. Sköterskan var duktig och positiv. Vi fick träffa en väldigt liten tjej på 1 kg i respirator. Så väldigt liten och genomdkinlig. Och vår pojke kommer väga mindre än det.

Efter det pratade vi med en barnläkare som inte var fullt så positiv. Han pratade mest om alla risker som kan uppstå och kunde inte garantera något.

Min mage är groteskt stor. Men den innehåller ju också 1,5 bebis och 5-7 liter för mycket vatten. Tittade på bilder från precis i början och var fruktansvärt smärt då! Så premiär för foto i bloggen, gravid v 12 o v 29.

En vecka till har gått ( i extremt långsamt tempo). Det är mkt koller, ultraljud, ctg och fostervattenstappning. Tidigare i veckan såg flödet inte bra ut, sedan blev det något bättre, och nu lite sämre igen. Vissa dagar pratar läkaren som om de ska ta ut dem närsomhelst och andra dagar att vi ska vänta.
Jag är på sjukhus nu och stannar över natten. Idag på fostervattenstappningen fick jag kramp/ sammandragning och blev tvungen att avbryta. Tvilling 1 låg dessutom och sparkade på röret hela tiden.

Det syns så tydligt på ultraljudet nu att 1:an är " stor" och 2:an hälften så stor. 1:an är livlig och har en fin profil och händer och fötter som rör sig. 2:an bara ligger där i sin säck ihopklämd med ryggen mot.

På sätt och vis ska det bli skönt att få ut dem så att de kan behandlas oberoende av varandra, att läkarna inte behöver gissa hur de mår.

Vi väntar på er och hoppas att ni fixar det.