Direktlänk till inlägg 6 juli 2014
Fostervattenstappning idag igen som faktiskt blivit som vanligt nu. Men den här gången gick det inte bra. läkaren råkade träffa något kärl i moderkakan och det kom bara blod i slangen och man såg på skärmen att moderkakan blödde. De fick avbryta och jag gick läkemedel för att stoppa blödningen. Tog det ändå ganska lugnt tills läkaren säger " vi ger det 10 minuter, annars tar vi ut dem". Vaddå ta ut? Ur magen? Idag?? Jag har ju vetat att det kan hända men kändes ändå så surrealistiskt. De är ju så små.
Det blev ju inte så. Blödningen lugnade ner sig och barnen verkade helt opåverkade av alltihop. Men jag är inlagd för observation över natten och känner mig verkligen observerad. Ultraljud och kontroll nästan hela tiden. Ligger på förlossningen och får höra nya späda barnskrik då och då.
Så det verkar som om pojkarna storm håller sig inne dag 26+4 också. En dag i taget. Tror jag måste gå till psykolog efter det här. Känns inte så farligt nu men reaktionen måste ju komma någon gång.
Hur kan man leva utan sitt barn? Jag tror inte man kan och ändå gör vi ju det. För dagarna går. Och då har man väl levt. Men vi lever på ett annat sätt. Och vi vill ha dig med i vårt liv så mycket det bara går. Så egentligen lever vi inte utan dig. ...
Imorgon är det nio månader sedan du var hos mig, fina lilla Eddie. Så oerhört saknad är du. Tid har gått och gör traumat kring din död lite suddigare på något sätt, men smärtan i att du inte är här är precis lika stark. Tiden lurar oss lite, skalar ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 | 13 |
|||
14 |
15 | 16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
|||
28 | 29 |
30 | 31 |
||||||
|